Digital signering och KYC – vad är skillnaden?

Dela artikeln
Dela på LinkedIn

Många förväxlar KYC och digital signering, eftersom båda bygger på verifierad identitet, men de fyller varsin funktion. Medan digital signering gör ett avtal juridiskt bindande handlar KYC om att känna till och bedöma kunden, och båda processerna kan baseras på MitID. I den här artikeln jämför vi de två processerna och förklarar när ditt företag behöver den ena, den andra eller båda.

Två processer, två syften

KYC (Know Your Customer) är en utredningsprocess: du samlar in uppgifter, verifierar kundens identitet och bedömer risken innan en affärsrelation inleds. Digital signering är däremot en transaktion där en känd part bekräftar ett konkret avtal. KYC besvarar frågan ”vem är kunden, och är det försvarbart att inleda en affärsrelation?”, medan signeringen besvarar frågan ”är detta avtal ingått och kan det bevisas?”. Det innebär också att de två processerna styrs av olika regelverk: KYC regleras av lagstiftning om penningtvätt och tillsyn, medan signeringens giltighet bygger på eIDAS-förordningen och avtalsrätten. Att förväxla dem kan leda till att ett företag tror att det har uppfyllt sina skyldigheter, bara för att ett avtal har undertecknats digitalt.

Där identiteten är den gemensamma kärnan

Den gemensamma grunden är identiteten. Både KYC och signering kan utnyttja säker identifiering via eID, där kunden verifierar sig själv med MitID eller BankID. Skillnaden ligger i vad identiteten används till: inom KYC utgör den grunden för riskbedömningen, medan den vid digital signering med MitID kopplar en viss person till ett visst avtal vid en viss tidpunkt.

När behöver du båda delarna?

Om ditt företag omfattas av penningtvättslagstiftningen – t.ex. inom finans, försäkring eller hos revisorer och advokater – måste du genomföra KYC oavsett hur avtalen därefter undertecknas. Du kan läsa mer om själva processen i vår guide till En effektiv KYC-process. När kunden är känd och bedömd gör den digitala signaturen det efterföljande avtalet juridiskt giltigt.

Rätt ordningsföljd i kundprocessen

I praktiken kommer KYC först, eftersom du måste känna till och bedöma kunden innan du ingår bindande avtal. Därefter undertecknas kontrakt, samtycken eller försäkringsbrev digitalt. När båda stegen sker i samma digitala flöde får du en sammanhängande kedja från identifiering till underskrift, och du undviker att information sprids ut över e-postmeddelanden och papper. Ett typiskt förlopp inleds med att kunden identifierar sig med MitID, varefter de nödvändiga KYC-uppgifterna samlas in och bedöms. Först när kundkännedomen är på plats skickas själva avtalet för underskrift, så att du aldrig åtar dig något innan kunden är känd. Denna ordning gör det också enklare att avbryta en process om riskbedömningen ger anledning till det, utan att ett avtal redan har ingåtts.

När endast den ena processen är nödvändig

Alla företag behöver inte använda båda delarna. Ett företag som inte omfattas av penningtvättslagstiftningen – till exempel en vanlig leverantör som tecknar handelsavtal – har sällan ett lagstadgat KYC-krav, men behöver ändå juridiskt giltiga undertecknade avtal. Omvänt kan ett reglerat företag ha omfattande KYC-skyldigheter, även i kundrelationer där inget dokument omedelbart undertecknas. Att känna till sina egna behov gör det möjligt att investera i rätt process istället för att komplicera en enkel kundprocess i onödan. Om du är osäker är utgångspunkten om din bransch omfattas av penningtvättslagen – om så är fallet måste KYC vara på plats oavsett signeringsmetod.

Dokumentation och GDPR i båda processerna

Både KYC och signering genererar personuppgifter som måste behandlas på ett ansvarsfullt sätt. En digital lösning loggar varje åtgärd i en revisionsspår, och lagringen måste uppfylla kraven i GDPR. Vår artikel om GDPR och e-signatur fördjupar kraven på samtycke, revisionsspår och databehandling som gäller, oavsett om uppgifterna härrör från kundidentifiering eller en signatur. Poängen är att båda processerna måste kunna dokumenteras gentemot tillsynsmyndigheter och kunder, och att en samlad plattform gör det enklare att hålla reda på samtycken, tidsfrister och åtkomst på ett och samma ställe istället för i separata system.

KYC och signering inom finanssektorn

För finansiella företag är kombinationen daglig praxis: kunden identifieras och bedöms, varefter avtal undertecknas med rättslig giltighet. Läs hur båda delarna sammanförs i en enda process på vår sida om digital signering för finanssektorn. Genom att koppla samman identifiering, kundkännedom och signering minskar du det manuella arbetet och stärker din dokumentation gentemot tillsynsmyndigheterna. I ett sammanhängande flöde kan kunden till exempel identifiera sig en gång med MitID och därefter både bekräfta KYC-uppgifter och underteckna det slutgiltiga avtalet, utan att behöva bevisa sin identitet på nytt. Det ger en snabbare onboarding för kunden och en mer sammanhängande beviskedja för företaget, eftersom varje steg loggas med samma verifierade identitet från början till slut.

Esben Emborg
Om författaren

Esben Emborg

Produktdesign, värdeskapande och säkerhet är några av mina främsta intresseområden. Jag har arbetat med digitala lösningar i mer än 20 år på Copenhagen Airports, Visma, Twoday och Addo Sign. Bland annat har jag varit medförfattare till UX-relaterade krav i den offentliga upphandlingen av MitID, Danmarks nationella lösning för digital identitet. Jag har även varit med och utvecklat internationella digitala certifikat för sjöfolk i samarbete med danska Søfartsstyrelsen samt en rad digitala ärendehanteringslösningar för både offentliga och privata organisationer.

I dag arbetar jag på Addo Sign med kommunikation och marknadsföring, där jag använder min erfarenhet av design och digitala produkter för att göra komplexa ämnen enklare att förstå och mer tillgängliga.
Se alla inlägg från Esben Emborg